I betraktarens öga

Gott nytt år!

Så närmar sig slutet på år 2024 med stormsteg och det är dags för en liten sammanfattning över året som gått. I år blev det 19 inlägg med olika temata! Året började med en genomgång av emotioner och känslor, hur de konstrueras och kan förstås som respons på kroppsupplevelser. Här är ett utdrag ur del 1, som fortsätter med en genomgång i de anatomiska strukturer som är inblandade.

På så sätt är känslor konstruerade och även beroende på vårt språk och hur finkalibrerat vi kan särskilja olika tolkningar av emotioner. På ett språk kan det finnas begrepp för känslor som inte finns i ett annat. Vi är alla människor, men trots det kan språket avgöra vilka känslor vi känner! Till exempel på tyska finns de två orden Wanderlust och Fernweh; som båda beskriver en form av känsla när man vill ut och resa. Den förra är positiv medan den andra har en sorgsen underton även om båda beskriver en känsla av reslust. Denna högupplösta beskrivning är dock svår i det svenska eller engelska språket då vi saknar motsvarande ord.

Jag har skrivit om suicid; basal statistik, nya sätt att se på prevention och om studier som pekar på den suicidpreventiva effekten av antidepressiva och stämningsstabilserande läkemedel. Här nedan är ett utdrag ur del 2 som summerar en ny syn på den suicidala processen som ett dynamiskt system med komplexitet snarare än som en trappa.

En del patienter kan tydligt försämras i sin depression och stadigt gå mot högre suicidrisk medan andra plötsligt fullbordar. Bryan med andra kollegor menar att man ska se detta beteende som ett dynamiskt system. Detta är egentligen ett matematiskt koncept som handlar om tidsberoende/dynamiska processer med många oberoende variabler. Ett enkelt exempel är att det är relativt lätt att matematiskt beskriva hur en planet rör sig kring solen, men oproportionerligt svårare att beskriva hur två eller tre gör det. Detta beror på alla parvisa beroenden där tyngdkraften från en planet påverkar en annan planet och där alla påverkas av solen. I sådana system finns även bifurkationer, även kallat gafflar där en liten förändring i en parameter ger stora förändringar i utfallet.

Tre texter blev det om funktionella neurologiska symptom, masshysteri och hur sådana kan spridas i sociala nätverk. Olika former av hjärnstimulering beskrevs i fyra delar, med början i en historisk exposé om botande krampanfall. Jag fortsatte även min serie om psykedelika och dess roll som psykofarmaka samt olika aspekter av psykiatrisk diagnostik. I den senare skrev jag om hur man kan se diagnoser som nätverk av symptom där olika kopplingar har olika vikt.

En vidareutveckling av detta är så kallade nätverksmodeller. Här ser man att olika symptom av exempelvis depression inte endast beror på underliggande latenta variabler utan även påverkar varandra. Sömnstörning och trötthet är båda symptom på depression men rimligen orsakar sömnstörning även trötthet. Vidare är kopplingarna mellan olika noder i nätverken olika för olika personer, såtillvida att en del människor exempelvis är mer benägna att hamna i suicidiala tankar då de sover dåligt än andra.

Utöver detta blev det även en text i samband med Bipolärdagen, en genomgång av katatoni samt en fundering kring vanliga misstag inom psykiatrin. Slutligen skrev jag en krönika om psykotisk depression som även publicerades Läkartidningen samt en betraktelse över att vara både upprymd och nedstämd. Vad är en depression och hur känns det att kanske vara hypoman?

Så gick skymningen över i natt och jag klarade det inte längre. Men då fanns det människor omkring mig, främlingar och nära, som räckte en hand och tog min i sin. Även om jag själv nog inte tyckte jag var värd att hjälpa höll andra inte med. Det var vår och nätterna blev kortare för varje dag som gick. När jag som mest fruktade mörkret såg jag ljuset i fjärran. Gryningen kom och med den all fågelsång som hör våren till. Kanske orkar jag en dag till? Ett steg i taget och en fot framför den andra så kommer jag framåt. Detta är också ett liv, men det ska levas.

Neckers kub

Det pågår en ständig diskusion inom det psykiatriska och normalpsykologiska fältet där man vill förstå olika beteenden som resultatet av underliggande processer. Just nu är det populärt att förstå beteenden och dess avvikelser som del i en neuropsykiatrisk funktionsvariation eller som resultatet av barndomsupplevelser. I förra årets nyårskrönika lyfte jag det pragmatiska sanningsbegreppet.

Här tycker jag man kan anlägga ett pragmatiskt förhållningssätt: fungerar det så är det sant. Om en viss behandling med vissa premisser leder till bättre mående (hos individ men även i kliniska studier) kan man säga att premisserna är sanna i någon mening. Gäller det SSRI betyder det att serotonin är inblandat i depression och gäller det KBT betyder det att inadekvat inlärning och tankar lett till passivitet. Behandlingarna påverkar detta och leder till förbättring. Detsamma gäller i så fall för PDT, där en dysfunktionell anknytning under uppväxten kanske gjort att personen i fråga får en svag självkänsla och tar på sig alla motgångar i livet som vore de orsakade av hen.

Härmed kan man resonera sig fram till en förklaringsmodell som i någon mån är sann och hjälpsam. Om en patient är behjälpt av en ADHD-diagnos och till den hörande behandling snarare än lindrig variant av bipolär sjukdom typ 2 är det rimligt att rätt att ställa en sådan diagnos. Det finns många sådana skärningspunkter, och i texten ovan om att kanske vara hypoman och ha depressiva perioder, illustreras just detta. Neckers kub är en optisk illusion som visar att samma faktiska bild kan ses som olika objekt men bara en åt gången.

Illustration av Neckers kub från Wikipedia.

Kollegan

Valdemar Landgren

använde sig av just denna metafor för att förstå varför det ibland är så svårt att dels övertyga sig själv om rätt diagnos dels komma överens med andra. En del människor har en viss sorts glasögon, där man gärna ser personers beteenden som resultat av kanske personlighet och därmed kommer man oftare än andra att sluta sig till en sådan diagnos. Som forskare tycker jag man i sådana fall ska anlägga ett vetenskaligt förhållningssätt. I Poppers anda kan vetenskapliga hypoteser endast falsifieras men aldrig helt bekräftas.

Antagande: Låt oss säga att den lustfyllda känslan som bekrevs ovan var en del av en hypoman episod. Detta skulle i så fall i kombination med återkommande depressioner betyda att det föreligger ett tillstånd inom det bipolära spektrat. 

Experiment: Om man då testar att behandla den depressiva episoden med adekvat antidepressiv medicin, borde den kunna leda till destabilisering och kanske switch till mani.

Slutsats: Detta hände inte utan ledde istället till remission vilket kan anses förkasta hypotesen om bipolaritet.

Å ena sidan är det mänskliga psyket är oerhört komplext och ovan är bara ett förenklat exempel på hur man kan tänka diagnostiskt. Å andra sidan är det just genom att förenkla det svåra som man faktiskt kan komma framåt och bestämma sig för något.

Med detta avslutar jag år 2024 och hälsar er välkomna tillbaka till nya resonmang under 2025. På återseende!