Suicid 1

Man brukar säga att suicid (även kallat självmord, men jag tycker suicid är att föredra som term) är psykiatrins stora dödsorsak på samma sätt som andra specialiteter har sina dödliga sjukdomar. Suicid i sig är ju inte en sjukdom utan en handling där en desperat människa avslutar sitt liv på egen hand. Det kan i sin tur bero på en mängd olika saker, där psykisk sjukdom är en viktig del. Jag kommer i ett par avsnitt skriva mer om dess orsaker, statistik och även något om hur man bedömer risken för suicidhandling.

Om du som läser eller någon nära dig har tankar på att avsluta ditt eller sitt liv finns hjälp att få. Prata med en anhörig, kontakta sjukvården eller någon frivillorganisation (t.ex. Mind). Är det akut ring 112 eller sök till en psykiatrisk akutmottagning!

Statistik över suicid

Under 2023 dog 1 328 personer i Sverige av suicid (läs mer statistik här). Av dessa är majoriteten män: 71 % och de flesta äldre. Det högsta suicidtalet är för män över 85 år. Bland mycket unga under 15 år suiciderade 10 personer. Som man ser i grafen nedan har suicidtalen legat relativt stabilt under de senaste 25 åren.

Suicidtal över tid för olika åldersgrupper. Från Folkhälsomyndigheten.

Ser man längre tillbaka i tiden har dock suicidtalen minskat ordentligt. Här nedan ser man utvecklingen sedan 1980 för män (kvinnor har liknande utveckling men lägre absoluta tal). Som synes har suicidtalen ungefärligen halverats från 80-talet till tidigt 00-tal. Därefter är det mer stationärt.

Om man istället tittar på statistik över suicidförsök ser bilden annorlunda ut (från Folkhälsomyndigheten). Till skillnad från fullbordade suicid som är vanligare hos äldre män domineras försöken av yngre kvinnor. Detta är ju något som stämmer överens med den kliniska erfarenheten från landets akutmottagningar.

Antal pojkar/män och flickor/kvinnor i olika åldersgrupper som vårdats för suicidförsök eller andra självdestruktiva handlingar i specialiserad öppen eller slutenvård 2021. Från FHM.

Tittar man ut i världen sticker inte Sverige ut åt något håll. Här är data från WHO från 2019 för både män och kvinnor. De länder som har relativt höga tal är framförallt USA och forna Sovjetstater medan Västeuropa (inklusive Sverige), Kanada och Australien ligger mer i mitten. Bäst siffror är det kring Medelhavet, kanske framförallt i muslimska länder. Detta kan såklart bero på faktiska skillnader, men även på hur pass säkert man rapporterar. I vissa länder är suicid tabu eller till och med olagligt, vilket kan påverka vad man registrerar dödsfall som.

Suicidtal över världen från 2019 för både män och kvinnor.

Statistiken över tid och rum kan användas till att försöka förstå vad som ökar respektive minskar suicidtalen. Som synes har man gjort något i Sverige för att halvera talen 1980-2000. I bilden ovan ligger Finland relativt högt, men det har nyligen rapporterats i media om hur man lyckats minska suicidtalen. År 1990 hade Finland med en befolkning på strax under 5 miljoner 1 512 suicid per år. 2022 hade befolkningen ökat till 5,6 miljoner, men antalet suicid minskat till 740. Detta är precis som i Sverige ungefärligen en halvering, även om den då skett senare i tid.

Statistiska riskfaktorer

Genom att undersöka vad som särskiljer människor som suiciderar från resten av befolkningen i genomsnitt kan man identifiera både risk- och skyddsfaktorer. Av ovan ser vi att manligt kön en stark riskfaktor och även ålder, där äldre män har störst risk. En annan stark riskfaktor är tidigare suicidförsök. Ju aggressivare metod man använt desto större risk. I en svensk studie från 2010 publicerad i the BMJ följde man knappt 50 000 patienter i register som genomfört suicidförsök. Vid uppföljningen såg man att 12 % fullbordade suicid. Bland dem som vid första tillfället försök suicidera med hängning eller strypning fullbordade drygt 50 %! Bilden nedan visar statistik för samtliga metoder.

Riskkvoter för fullbordat suicid efter olika metoder. Från Runeson et al BMJ 2010.

Andra riskfaktorer är psykisk sjukdom, där så klart art och grad är betydande. En ofta citerad siffra är att 90 % av alla som suiciderar har någon psykisk sjukdom. Detta kommer från bland annat en översiktsstudie där man i efterförloppet intervjuade anhöriga och gick igenom dokument för att genomföra en så kallad psykologisk obduktion. Här finns dock en uppebar risk för recall bias, det vill säga att när en person dött i suicid frågar sig anhöriga varför. Då tenderar man att leta efter tecken på att personen i fråga mådde dåligt eller kanske hade drabbats av någon olycka.

Prediktion eller prevention?

En central fråga är ju hur man ska förhindra suicid, vilket tradionellt sett har ansetts vara en uppgift för psykiatrin. När en person uttrycker suicidtankar rekommenderas man söka till psykiatrin. Detta är en rimlig tanke om 9 av 10 som suiciderar har någon form av psykisk sjukdom. Logiken är att man förhindrar suicidet genom att identifiera det psykiatriska tillståndet och sätter in en behandling. Alternativt använder man sig av tvångslagstiftning för att hålla kvar personen inom sjukhuset. Problemet är dock hur man ska identifiera dem med hög risk för suicid. I en stor systematisk översikt med metaanalys från 2019 undersökte man olika prediktionsmodeller som är publicerade. Man fann att den prediktiva validiteten (om resultatet på ett test korrekt förutspår suicid) i genomsnitt var närmast 0! Därmed kan inte sådana prediktionsmodeller användas och är en anledning till att SBU i Sverige inte fann någon evidens för att använda sig av skattningsformulär förutom som stöd till ett psykiatriskt samtal. Detta har såklart att göra med att man försöker identifera personer som har hög risk att fullborda suicid bland en population människor där risken är relativt låg. Ibland säger man att om 100 personer har suicidtankar så gör 10 ett försök och 1 fullbordar. I den bästa av världar skulle man vilja ha ett prov som de som finns för hjärtinfarkt. Söker en person med bröstsmärta av typisk karaktär och man tar ett prov för troponin (protein som finns i hjärtmuskelceller och då faller ut i blodet vid hjärtmuskelskada) i blodet vid rätt tillfälle är det av stort värde för att utesluta eller bekräfta hjärtinfarkt. Det har att göra med att provet är både specifikt och sensitivt och att sannolikheten innan är relativt hög vid givna symptom (pre-test probability). Sammantaget ger detta ett högt positivt och negativt prediktivt värde.

Det man istället får ägna sig åt förutom god sjukvård är allmän prevention. Om man i ett samhälle arbetar generellt för att ge människor liv värda att leva och dessutom gör det svårare att skada sig själva minskar man risken för suicid hos alla. Mer om detta i nästa avsnitt!