Känslor: bomber och granater 2

Som jag beskrev i förra avsnittet kan man dela upp känsloförnimmelser i dels emotioner och dels känslor; där den senare kräver medvetandegöring och kan sägas var konstruerad i viss mån. Här tänkte jag skriva mer om det man idag vet om underliggande mekanismer. Här finns en översiktsartikel för den intresserade.

Emotioner

Allt börjar med att interoceptorer - receptorer för interoceptiva signaler - aktiveras av stimuli som mekanisk sträckning, pH eller värme. Olika former av interoceptiva signaler skickas till centrala nervsystemet genom två huvudsakliga vägar: dorsalrotsganglier vid ryggmärgen eller kranialnerver som vagusnerven via solitärkärnan (nucleus tractus solitarii). Signaler som går via vagusnerven kallas för parasympatiska afferenter, medan de som går via ryggmärgen är sympatiska afferenter (se bilden nedan). Det är inte helt klarlagt vilka sorts interoceptiva signaler som skickas i de två olika vägarna, men en hypotes är att de motverkar varandra.

Parasympatiska (blåa) och sympatiska (röda) nerver. Nummer X är vagusnerven. Från Wikipedia.

Rent generellt säger man att parasympatikus och sympatikus tillsammans utgör det autonoma (eller icke-viljestyrda) nervsystemet. Ofta har de motsatta effekter för sina efferenter. I exempelvis hjärtat leder aktivering av sympatikus till ökad hjärtrytm och parasympatikus minskad. I och med att de två systemen använder olika transmittorsubstanser kan de påverkas relativt specifikt farmakologiskt. Acetylkolin används både pre- och postganglionärt för parasympatikus, medan sympatikus använder aceylkolin endast postganglionärt och istället noradrenalin preganglionärt. Därutöver skickas även andra signaler parallellt med acetylkolin (t.ex. ATP) och flera olika sorters receptorer påverkas av både noradrenalin (alfa och beta) och acetylkolin (muskarina och nikotinerga). Av detta kan man förstå många effekter och bieffekter av farmaka. Tar man större mängder antikolinergika (som den mycket effektiva antipsykotikan klozapin), påverkas ett stort antal autonoma funktioner. Just klozapin hämmar flera olika muskarina acetylkolinreceptorer (M1/2/3/5), men aktiverar M4-receptorer. Då M4-receptorer uttrycks rikligt i salivkörtlar leder klozapin ofta till hypersalivering.

Upp till hjärnan och tillbaka

Väl i hjärnstam (solitärkärnan och parabrakiala området) och mellanhjärna (thalamus) integreras flera interoceptiva signaler. Härifrån skickas sedan signaler vidare till flera olika mål: hypothalamus, insula, främre gördelvindlingen (anteriora gyrus cinguli, ACC) och somatosensoriska kortex. Förenklat sett blir informationen allt mer integrerad och abstrakt ju längre upp i hierarkin man kommer. Man kan göra en liknelse med synsinnet, där näthinnan tar emot fotoner och skickar vidare signaler via synnerven till laterala knäkroppen i thalamus och därefter primära synkortex. Där finns kolumner som regleras av synintryck i olika geometriska former, medan mer abstrakta komponenter i synsinnet bearbetas uppströms om primära synkortex.

Som överallt i centrala nervsystemet finns nervbanor både nedåt och uppåt (efferent och afferent). Genom detta kan i det här fallet både parasympatikus och sympatikus påverka den inre miljön i kroppen som en funktion av nuläget och vad man önskar framåt i enlighet med homeostas. Detta sker som sagt icke-viljemässigt och vi kan inte genom tankekraft sänka exempelvis blodtrycket eller pulsen. En möjlighet är dock andningen. Genom att andas långsamt (eller återandas i en påse) ventilerar man ut mindre koldioxid och gör blodet mindre basiskt. Detta är en vanlig och effektiv teknik för att häva en panikattack. En del personer upplever även att läkemedel som hämmar sympatikus - betablockare - minskar deras ångest. Här kan man förställa sig att man primärt minskar hjärtklappning och sekundärt den negativa upplevelsen av hjärtklappning.

Från emotion till känsla