Mannen och skogen

Skogen

Mannen som satt framför mig hade grova händer som avslöjade ett liv i arbete. Inte på kontor utan ett riktigt. Hans hud i ansiktet hade djupa fåror mer än rynkor och vore jag mindre kunde jag vandrat i dem likt dalarna i Sarek. Men det var inte för min skull han var här utan hustruns. Mannen var en kraftkarl, gick ofta upp tidigt på morgonen och hämtade tidningen. Han kokade kaffe till dem båda och åt en knäckesmörgås med smör och ost på. Alltid samma frukost. Även om han sedan många år var pensionär såg rutinen likadan ut. Medan hustrun diskade upp från frukosten tog han en promenad i skogen de ägde. Den hade varit i släktens ägo sedan generationer och han tänkte inte vara den som det föll på. Deras barn var kanske inte så intresserade än men de skulle nog lära sig med tiden. Marken och gården var lika självklar som naturens växlingar med årstiden. Snön föll över frusna stubbar, istappar smälte från husknuten och följdes av vitsippor bakom slänten. Sommaren kom och svalorna flög som tyska bilar på autobahn in i ladugården. Så kom höstmörkret och älgjakten. Men inte denna gång. Något var annorlunda och det såg hustrun.

Han vaknade tidigare än någonsin, redan i vargtimmen. Långsamt vandrade han fram och tillbaka i hallen. Det verkade som han sökte efter en lösning på ett problem han inte visste var det var. Emellanåt hörde hon ett suckande och så en vändning på plankorna som gnällde lite.

-Hur är det? frågade hon.

-Det är ingen fara. Vore det inte för magen som krånglade skulle jag jobba på som vanligt. Det är något som inte är som det borde. Men det ordnar sig.

Så höll det på. Hustrun oroade sig men ville inte störa. Han var av en annan tid då män inte pratade om mer än det praktiska. Hon skulle försöka få honom till doktorn tids nog.

Höst blir vinter

Veckorna gick och likaså månaderna och det var nu december. Hon kunde se att han gått ner i vikt. Knäckesmörgåsen var allt han fick i sig och promenaden i skogen efter frukosten hade han slutat med. Han hade efter hennes uppmaning beställt en tid på vårdcentralen. “Säg att du inte sover på nätterna och att du inte äter ordentligt.” hade hon sagt åt honom innan han körde iväg. Det han kom att prata om var magen. Han hade gått ner i vikt och var säker på att det var något fel. Han kunde sin Vilhelm Moberg och berättade om Hans i Lenhovda som hade en mask i magen. Hur mycket han än åt lade han inte på sig.

-Det känns som masken ligger i tarmen och äter det som borde vara till mig. När jag ska sova känner jag hur den rör sig i mig och ger mig ingen ro. Och vad händer om den äter för mycket? Kan den spricka? Vad händer mig då? Ligger den där och ruttnar och tar mig med mig. En gammal man med ruttnande inälvor.

Det han inte berättade för doktorn var att han hade en lösning. Han hade slaktat många djur som jägare och visste hur man gjorde. Masken i tarmarna måste bort och enklaste sättet vore att skära ut den. Dra ur den som man gör när viltet hänger upp och ner i slakthuset. Kniven hade han redan, han måste bara vänta på rätt tillfälle. Men nu när han var på vårdcentralen kanske han kunde få en annan lösning. Den han tänkt ut själv fanns ju alltid kvar.

Den långa väntan

Läkaren på vårdcentralen var van att ta hand om hela människan. Alltifrån kontroller på spädbarn, öron på koltbarn och allergier hos tonåringar. Men de patienter han träffade mest var ändå äldre. Hjärtan som sviktade, sömn som inte kom eller minnen som sett sina bästa dagar. Någon som såg så bedrövad ut som mannen han hade framför sig var dock inte vanligt. Han ställde en fråga - Hur är det med dig? - och det dröjde närmare en minut innan svaret kom. Det fanns inte en tillstymmelse till rörelse i ansiktet. Doktorn log men fick inget leende tillbaka. Det enda han förstod var att den äldre mannen hade problem med magen som han av någon anledning trodde berodde på mask. Skjortan i den rutiga flanellen såg otvättad ut och han kände en doft av gammal svett. Efter besöket skrev han i journalen.

Således 75-årig man utan större kontakt med härvarande klinik sedan tidigare. I botten hypertoni och förkylningsastma men söker nu för magbesvär. Ter sig psykosomatiskt, närmast psykotisk. Klart nedstämd, psykomotoriskt hämmad och kan inte avledas. Svarslatens. I behov av akut uppföljning inom specialistpsykiatrin och undertecknad tillser att patienten får transport med taxi och remiss i handen till psykiatrisk akutmottagning.