Känslor: bomber och granater 1

I tidigare avsnitt om personlighetssyndrom skrev jag en del om hur personligheten är individers relativt konstanta mönster av tankar, känslor och beteenden som påverkar hur vi tar oss fram i livet. Tidigt i livet tänker man sig att barnet har ett visst temperament som i stor utsträckning är medfött. Vissa barn kräver mer uppmärksamhet och är närhetstörstande, medan andra är nöjda i största allmänhet. Det är lätt att tänka att barnet känner sig på ett visst sätt och medvetet försöker styra föräldrarnas beteenden. Skriker jag nu kommer mamma förstå att jag är ledsen för att min blöja behöver bytas. På samma sätt kan många djur uppvisa uttryck som vi tolkar som känslor och vilja. Men är det medvetet eller rör det sig om någon form av instinkt? För att svara på det behöver man veta vad medvetande är och det vet vi ännu inte. Däremot vet vi ju ofta när någon inte är medveten: från extremfallet döden, till medvetslöshet (kanske på grund av en allvarlig skallskada eller förgiftning) och sömn. Enligt Oxford Living Dictionary är medvetande (eng. consciousness):

“The state of being aware of and responsive to one's surroundings.", "A person's awareness or perception of something." and "The fact of awareness by the mind of itself and the world.”

Kapten Haddock hade starka känslor!

Från kroppsförnimmelse till känsla

Den amerikanske psykologen/filosofen William James lade år 1845 fram idén att känslor och emotioner är sekundära till fysiologiska händelser i kroppen. Man kan säga att ett stimulus aktiverar en fysiologisk aktivitet i autonoma nervsystemet, som känns av och leder till en emotion och blir medveten som en känsla. Säg att man ser en orm på vägen när man är ute och promenerar i skogen, då leder det blixtsnabbt till att man hoppar undan, känner hjärtklappning och först därefter till att man faktiskt känner sig rädd. Det är inte så att man först känner sig rädd och därefter hoppar undan. På James tid hade man inte kunskap om hur detta gick till, utan det har senare års forskning avslöjat.

William James, bild från Wikipedia

Det ska sägas att det finns en viss förvirring kring begreppen. I vardagen talar vi om känslor (eng. feelings). Inom psykologin finns även affekter och emotioner. Den amerikanske psykologen Silvan Tomkins lade under 1950-talet fram sin affektteori och där är affekter snarast samma sak som jag ovan menar är emotioner. Affekt känner vi även igen från begreppet affektiv sjukdom, vilket även det är ett märkligt begrepp som innefattar psykiska sjukdomar där stämningsläget är påverkat, som depression och bipolaritet. Således finns även begreppet förstämningstillstånd, som då är samma sak som affektiva tillstånd. Stämningsläget ska ses som grundtonen över dagar och längre i en persons mående. Är man nedstämd/har sänkt stämningsläge är grundtonen mörk oavsett omständigheter omkring en. Man skulle kunna göra jämförelsen med väder och klimat, där det senare är över längre tid.

Finns det allmängiltiga emotioner?

Lägger man ett evolutionärt perspektiv på känslor är det tydligt att alla möjliga sorts djur har sätt att reagera på omgivningen. De lägre stående djuren med mycket svagt utvecklad framhjärna kan trots detta reagera med rädslobeteende och fly undan ett hot. Detta visar att dylika beteende inte egentligen behöver en medveten komponent (känsla) utan endast emotion. Går man än längre tillbaka i evolutionen ser man hur encelliga organismer kan röra sig närmare eller bort från olika stimuli för att på så sätt skaffa sig föda. Här finns inte något nervsystem utan endast en cell, men trots det kan man se hur organismen har något slags mål med sitt beteende. Ingen skulle tro att en encellig organism känner något eller är medveten, men var i kedjan av allt mer avancerade varelser uppstår det?

Redan Charles Darwin forskade kring känslor och deras uttryck. I sin bok The Expression of the Emotions in Man and Animals från 1872 argumenterade han för att en del känslouttryck var allmängiltiga och syntes både i olika kulturer och i olika arter. Nedan ser man en arg/rädd katt med karaktäristisk tjock svans.

Illustration från Charles Darwins bok om känslor.

Den estnisk-amerikanske neuroforskaren Jaak Panksepp är en av grundarna till affektiv neurovetenskap. Han beskrev sin idé att det finns sju grundläggande affektiva system: förväntan, rädsla, ilska, lust, omtanke, sorg och lek. Dessa menade han kontrollerades av evolutionärt äldre delar av hjärnan. Mot detta har dock senare forskning presenterats av bland andra Lisa Feldman Barrett som motsäger den tydliga medfödda komponenten av dessa basala känslouttryck. För den intresserade finns en trevlig populärvetenskaplig bok av Feldman Barret där hon beskriver sin forskning.

Interoception

Vi känner hela tiden av våra sinnesintryck och hur de stämmer överens med vad vi förväntar oss. De mest kända är syn, hörsel och lukt, men vi har även ett sinne för hur våra kroppsdelar är placerade i rummet: proprioception. Detta sinne har sina sensorer ute i leder och muskler och hjälper oss att skapa oss en mental bild av kroppens läge. På samma sätt kan man säga att vi har ett interoceptivt sinne för den biokemiska balansen i kroppen. Genom detta kan vi upprätthålla en balans (homeostas) och även påverka vårt medvetande. Mycket av interoceptionen sker via autonoma nervystemet, där signalering till och från hjärnan påverkas av exempelvis blodsockernivåer, spänning i lungvävnad, rörelse i tarmarna etc.

Den portugisiska neurologen Antonio Damasio har i sin forskning med olika hjärnavbildningsmetoder tagit fram mycket ny kunskap om hur interoception går till. Han har även byggt vidare på James och Darwins teorier om emotioner och känslor. Genom interoception detekteras förändringar i kroppens inre miljö och leder till en emotion. Denna tolkas sedan och medvetandegörs i relation till förväntningar av kortikala regioner i hjärnan. På så sätt kan man säga att känslor är konstruerade på det sätt Lisa Feldman Barrett beskriver. Ta som exempel hjärtats frekvens. Om denna ökar eller att man får ett extraslag, känns det av i det interoceptiva systemet. Hur man sedan tolkar denna i en känsla beror på kontexten. Kanske är man på ett nöjesfält och åker berg och dal-bana, varefter man får en känsla av glädje blandat med rädsla. På det stora hela en positiv känsla. Om man däremot redan är orolig och väntar på ett viktigt besked kan samma förändring i hjärtats slag tolkas negativt. På så sätt är känslor konstruerade och även beroende på vårt språk och hur finkalibrerat vi kan särskilja olika tolkningar av emotioner. På ett språk kan det finnas begrepp för känslor som inte finns i ett annat. Vi är alla människor, men trots det kan språket avgöra vilka känslor vi känner! Till exempel på tyska finns de två orden Wanderlust och Fernweh; som båda beskriver en form av känsla när man vill ut och resa. Den förra är positiv medan den andra har en sorgsen underton även om båda beskriver en känsla av reslust. Denna högupplösta beskrivning är dock svår i det svenska eller engelska språket då vi saknar motsvarande ord.

Ett extremfall av känsloblindhet kallas alexitymi. Detta kan vara både del i psykiatriska tillstånd (t.ex. autism) och även i mindre utsträckning en normalvariant. Ett exempel kan vara män med traditionell syn på könsroller som aldrig talar om känslor. På det sättet tränar man inte upp sin förmåga att särskilja känslor utan kanske talar mer i termer av kroppsupplevelser. Många läkare har nog träffat (manliga) patienter som söker med ryggvärk, magsmärta eller liknande men där man i samtal snarast misstänker ångest eller nedstämdhet. Min erfarenhet generellt om människors förmåga att beskriva sina symptom är att det är starkt beroende av kulturella normer. Idag talar man öppet om att man kan vara deppig eller att man har gått in i väggen. Här gäller det att som kliniker tolka vad patienten menar för att översätta symptomen till mer korrekta termer. Deppighet kanske egentligen står för trötthet snarare än nedstämdhet.

I nästa avsnitt kommer jag gå närmare in på de neurobiologiska korrelat som finns till känslor och emotioner.