Bipolärdagen

Idag 30 mars är det Bipolärdagen, och just denna dag föddes den holländske konstnären Vincent van Gogh. Många har i efterhand trott att han led av sjukdomen. Dagen är ett sätt att uppmärksamma en allvarlig psykisk sjukdom där fortsatt mycket fördomar finns. Det äldre namnet manodepressiv sjukdom är egentligen en mer beskrivande beteckning av vad tillståndet handlar om - periodvisa skov av mani och depression - men har bytts till bipolär sjukdom troligen då det anses mindre stigmatiserat.

Den tyske psykiatern Emil Kraepelin var en av de första att särskilja bipolär sjukdom från schizofreni då han följde ett större antal svårt sjuka patienter på sjukhus. Det fanns ingen behandling, men han noterade att en grupp faktiskt kunde lämna sjukhuset. Denna kallade han för manodepressiv sjukdom och den andra - som inte blev bättre - dementia praecox. Den senare innefattade bland annat svårartad schizofreni. Denna återfådda funktion mellan skov - interepisodisk remission - är typiskt för affektiv sjukdom (vare sig det gäller återkommande svåra depressiva skov eller om det finns manier inblandade). Därför kan patienter med bipolär sjukdom som är välbehandlade (eller som är mellan skov) leva helt normala liv. Det behöver inte märkas mer än att man kanske är mer känslig för sömnbrist eller liknande. Här finns en intervju med Henrik Wahlström som lider av sjukdomen och som skrivit en bok tillsammans med psykiatern Katrin Skogberg Wirén. Jag kan även rekommendera en bok av förra VDn för Sveriges Radio, Arvid Lagercrantz.

Sjukdomsbild

Som namnet antyder skiftar man vid bipolär sjukdom mellan depressiva och (hypo)mana skov och däremellan mår man ofta som vanligt. Vid mani är man uppvarvad, tankarna flyger runt och man sover mindre än vanligt för att man inte känner sig trött. Typiskt har man idéer till projekt som man vill starta men klarar inte av att avsluta. Man kan bli risktagande och bruka droger eller ha lösa sexuella relationer. Man känner sig typiskt sätt lycklig och ostoppbar, närmast gudalik. Detta är den typiska euforiska manin med grandiosa inslag. Man kan ha psykotiska symptom där man tror att man kan flyga, hör guds röst eller att man tror sig vara en mycket betydelsefull person. Man kan dock lika gärna bli irritabel och aggressiv och bli paranoid. Sammantaget märker dock anhöriga att man är annorlunda och man inte klarar av att sköta sitt jobb eller normala aktiviteter. Här finns en film på en man som spelar manisk på ett väldigt träffande sätt. Vid hypomani har man lindrigare men likartade symptom och även här märker anhöriga en förändring.

Efter regn kommer solsken, men vid bipolär sjukdom kan det ofta vara tvärtom. En manisk episod går ofta över på dagar eller veckor och följs typiskt av en postmanisk depression. Många med bipolär sjukdom har klart fler depressiva skov än maniska, särskilt de med bipolär sjukdom typ 2 (endast hypomanier men med återkommande depression). En bipolär depression är på många sätt lik en “vanlig” unipolär. Kanske kommer de tidigare i livet och kan ha mer atypiska symptom. En risk som finns är switch, det vill säga att man går från nedstämdhet till uppvarvning. Detta förekommer normalt vid bipolär sjukdom men särskilt om man skulle sätta in ett antidepressivt läkemedel som enda behandling.

En påtaglig risk vid särskilt depression är suicid. Bipolära patienter har en förhöjd risk upp mot 20 gånger jämfört med normalbefolkning att ta sitt liv. Här gäller det att fånga tidiga symptom och sätta in effektiv behandling. Faktum är att litium verkar ha en suicidskyddande effekt utöver att den minskar risken för nya skov.

Behandling

En klassisk bipolär sjukdom typ 1 ska föresträdesvis behandling med litium. Denna metall och gamla läkemedel är fortsatt den bästa medicinen för att skydda mot framtida skov. Det finns många fördomar om litium, men faktum är att det är en relativt snäll medicin med hanterbara biverkningar. På lång sikt finns risk för njurpåverkan och kort sikt thyroideapåverkan. Annars kan man uppleva ökad urinproduktion och eventuellt diarré. Då det är viktigt att man ligger rätt i koncentration behöver man ta regelbundna blodprover. Utöver litium finns antiepileptiska mediciner (valproat, lamotrigin etc.) som även de är stämningsstabiliserande. Vi akut mani använder man sig av lugnande bensodiazepiner och även neuroleptika. Vid svårartad mani är ECT ofta effektivt. Depressioner vid bipolär sjukdom är däremot mer svårbehandlade. Svåra skov behandlas med ECT, men lindrigare antingen med antidepressiva (SSRI etc.) eller atypiska antipsykotika. SSRI och liknande kan leda till switch varför man bör ha skydd för mani samtidigt. Dessutom har de ofta en tveksam effekt och bör användas försiktigt.

En viktig komponent är patientutbildning, som i randomiserade kliniska studier och även i verkliga livet visat minskad risk för nya skov. Denna syftar till att ge patienter information om tillståndet, hur läkemedel fungerar och även vad man ska göra vid tecken på återfall i skov.

Framtiden

Det pågår mycket forskning om att försöka förstå varför bipolär sjukdom uppkommer och även för att hitta nya sätt att behandla. Vi vill även förstå om man på något sätt kan förutsäga förlopp och behandlingssvar för patienter. Idag testar man litium på vinst och förlust för att det går inte att säga på förhand vem som kommer få bra effekt. Likaså återgår många inte i arbete trots en god behandling mot nya skov. Hur denna funktionsnedsättning ska hanteras är inte klart.

Min forskargrupp försöker förstå biologin bakom bipolär sjukdom genom att modellera utvecklingen av nervceller med stamceller från patienter. Jag var tidigare postdoc i professor Mikael Landén grupp i Göteborg som driver flera stora projekt om bipolär sjukdom. Dels syftar de till att hitta genetiska varianter som är associerade med sjukdom dels följer man patienter i upp till 14 år för att på nära håll följa sjukdomen.