Nu har jag introducerat begreppet dödshjälp och eutanasi i både en svensk och belgisk kontext. Här tänkte jag skriva mer om besöket på Vonkel. Vonkel startades som ett frivilligprojekt och drivs fortsatt av eldsjälar. Det märks på upplägget, då lokalen är inredd för att vara hemlik och då personalen är starkt engagerade. Patienter och anhöriga kan besöka Vonkel helt oplanerat och även vara anonyma. Man för ingen journal i det läget, utan det viktiga är att lyssna på patienternas berättelser och svara på eventuella frågor. Detta görs av volontärer, utan specifik medicinsk utbildning. Man vittnar om att många patienter känner sig väldigt lättade av att få berätta om sitt lidande. Man “riskerar” inte heller att bli tvångsinlagd eller att få en massa oombedda råd.